I månader kanske ett halvår eller ännu mera, har jag tittat på och funderat kring det sista stora sopkärlet. Var ska jag placera det? Nu eller aldrig och jag hämtade hem virke. En hel del virke kunde jag återanvända.
Hade jag varit i sanden på Böda Sand, hade detta jobbet varit gjort på en eftermiddag. Då hade jag kunnat sticka ned de långa järnen i sanden. Nu fick jag slita hårt 4 eftermiddagar i rad efter lunch, totalt 16 timmar.
Dessa mjölkbord har präglat hela min uppväxt, från att jag föddes till dess att jag flyttade hemifrån. Här stod mjölken i alla väder, till dess att mjölkbilen kom och hämtade den. Som barn kunde vi sitta på mjölkbordet på 50- talet och räkna olika bilmärken utmed riksväg 32. Redan då fanns det en ”elbil… Opel”
Jag hade ett mindre mjölkbord innan.
För en tid tillbaka kom det större sopkärlet som hamnade på gräsmattan tills vidare. Jag vet vad som döljer sig under den gröna fina gräsmattan, sten, sten och åter sten. Jag har ett stort tungt proffs järnspett, det bara klingade till i stålet var jag än försökte bryta mark. Det tog timmar att göra ett enda nytt hål. Jag låg och kröp som en arkeolog, med en planteringsspade i handen.
Birgitta och jag satt och pratade vid frukostbordet en dag i veckan. Nu är det 3 år sedan som jag var totalt orkeslös. Jag skulle då bära in våra trädgårdsmöbler. Jag klarade av att bära in en enda stol, jag orkade inte mera och fick gå in. Efter detta fick jag min Pacemaker…
Jag fyller 80 nästa gång och jag är minst sagt förvånad själv, över att jag nu hade kraft nog att köra 4 styck tuffa arbetspass á 4 timmar. Visst var jag stel i ryggen en stund när jag kom in, men det gick ganska fort över efter en stunds vila. Jag sov dessutom bättre än på länge.
Jag upplever detta som en stor Guds nåd att få leva och att kunna anstränga sig en bra bit över det vanliga och ändå må bra. Jag fick rådet av läkare i början av året, att helt sluta med min blodtrycksmedicin. Idag har jag nästan för lågt tryck i bland. Jag cyklar mina 5 km, ”jobbar deltid” varje dag och mår bara ännu bättre efter lite mera ansträngning.
Bra jobbat Matts med ny styrka och kraft,härligt liv du har nu!
Och i sten är det är det ju oxå bra påfrestande att slita med oxå.
Ha det gott framåt/HöstKram
Tack, tack, själv är jag både stolt & glad över att Matts ser ur att hålla än ett tag till …
Höstkramar från Framtidsvägen
Det är fantastiskt när både huvud och kropp fungerar så bra. Otroligt mycket att vara tacksam för fast ibland glömmer man det lite.
Väldigt skönt att orka det extra, din cykling är toppen, och sen att vara aktiv också, inte minst med folk på jobbet ännu som ni båda är.
Roligt att höra och vi håller jämna steg☺️
Ha det riktigt bra på alla sätt och hoppas att du inte behöver spetta mer sten. Det är verkligen väldigt mycket sån vad man än ska göra i marken. Blev bra hos er med sopkärlen. Kramar från oss.
Jag är så tacksam när jag vaknar varje morgon, Birgitta finns vid min sida, jag känner mig pigg, jag cyklar till jobbet och när jag kommer hem skiner solen över den gröna gräsmattan, de gröna ängarna och glittrar nere i sjön.
Alla berömmer oss och företaget, att alltid ha det städat och snyggt kring våra fastigheter. Nu blev det riktigt bra hemma också.
På torsdag ska vi gå till Företagshälsovården och ta sprutor mot Bältros. Vi gör det vi kan för att hålla oss friska…
Styrkekramar från Matts & Birgitta
Det blev en jättefin lösning för sopkärlen! Barndomens mjölkbord kommer jag mycket väl ihåg. Vi satt och skrev upp bilnummer på de få bilar som rullade genom byn och så skoj när det kom någon med P istället för alla byborna som då hade R på registreringsskylten. Min morfar var mjölkkörare och körde böndernas mjölkflaskor till mejeriet i Jonslund.
Tack, det var ett himla kul inlägg och det du berättar. Jag själv försöker att hålla denna gamla tråd vid liv. Så roligt att någon mera kommer ihåg detta. Jag minns allt det som du berättar.
Våra husbilsresor har jag också försökt att återskapa, genom att gräva ned dem som planterade minnen hemma i vår trädgård.
Stort Tack för ditt inlägg och må gott
Idag reagerar man när en mjölkpall dyker upp utmed vägarna. Visst minns jag pallarna och den snygga äldre killen i mjölkbilen som hämtade mjölkkannorna hihi
Det ser trevligt ut med din pall. Kan du öppna locken utan att dra ut kärlen där de står? Är inte förtjust i dessa sopkärlen som är stora, det finns inga hål i kärlen så vattnet kan rinna ut när man rengör, locken är ganska rangliga. Men det är inget man kan göra något åt.
Vad roligt att jag har ännu flera vänner med rötter i bondelivet. Birgittas bror körde också mjölkabilen.
Jag hade det i tankarna med ett lock upptill, men det går inte då jag har ett golv upptill att ställa mjölkkannorna på. Jag har i stället gjort en liten rullbana till hjulen.
Det är nog tur att det inte är ett hål i golvet för då skulle möss & råttor kalasa hela tiden.
Utmed cykelvägen ut till Gränsö i Västervik står det 4 sopkärl vid varje liten tomt till de redan små, små husen… det är ingen prydnad.
Allt gott
Dessa tunnor är huvudbry för många nu. Vi kan ha dem där de gamla stod men funderar på att göra något annat. Tror det blir tungt att dra och göra rent och tippa runt med dessa stora kärl när det inte finns något ventilationshål osv. Det får tiden utvisa. Ha det fint.